August 26, 2014

Tid för mig själv

Jag vet att jag inte är ensam om detta men jag vet att jag är lite känsligare än andra. Helst varje dag, eller åtminstonde varannan dag, så behöver jag en stund för mig själv. Helst på morgonen.

Jag har varit och rest med min pojkvän och hans mamma i 8 dagar och sedan packade jag om väskan för att gå på en möhippa som varade i 3 dagar. Nu är vi hemma men min pojkvän är på jobbet och jag är hemma med hans mamma som är på besök i en månad. Nu efter en lång semester känner jag mig extra i behov av en ensam stund.

Jag börjar känna mig lite otålig och känner att jag nästan börjar bli otrevlig. Men jag behöver en stund för mig själv! Jag vill sitta i soffan och fisa, laga mat till bara mig själv, lyssna på min musik, städa och se ut som stryk. Men jag kan inte det! Min mage gör ont för att jag inte fiser. Det låter ju helt sjukt, jag vet men jag är helt blockerad. Jag kan inte gå på toa när mina saker är i en resväska. Och inte är det lätt när pojkvännens mamma konstant är med mig.

Vad gör man i detta läge? Jag sa till pojken att han får säga till sin mamma att hitta på något själv någon dag men det gör hon inte. Jag vet inte vad jag ska göra. Mitt humör är inte bra och jag känner mig extremt irriterad på allt. Vill bara vara själv en stund.

Vissa är helt tvärtom, de blir utråkade så fort de är ensamma. Eller de kanske tycker att det är skönt med ensamtid men de är inte i behov av det på samma sätt som jag. Jag behöver stunden för att sortera tankarna känns det som. Typ som att städa hjärnkontoret. Efter en stund brukar jag känna mig bättre och söker mig till sociala tillställningar. Det handlar inte om att jag inte vill vara med människor utan det handlar om att jag måste ha en balans. Dessutom så har jag ju en känslig mage, så det gör till och med ont fysiskt att inte vara själv.

Känner ni igen er?


No comments:

Post a Comment